Pojken i den randiga pyjamasen (sammanfattning av boken och filmen)

Boken Pojken i den randiga pyjamasen översattes till brasiliansk portugisiska som Pojken i den randiga pyjamasen och för portugisiska i Portugal som Pojken i den randiga pyjamasen .

John Boyne har skrivit en ungdomsroman, som till en början såldes som en barnroman, men som publicerats i mer än tjugo länder och blivit en succé för allmänheten och kritikerna.

Pojken i den randiga pyjamasen låg i flera veckor på första plats på New York Times bästsäljarlista och har sålts i mer än 9 miljoner exemplar runt om i världen.

Boken blev så småningom filmatiserad av Miramax 2008.

Sammanfattning

Historien, som är uppdelad i tjugo kapitel, berättas av två barn: en judisk pojke, Shmuel, som sitter fängslad i ett koncentrationsläger, och Bruno, son till en nazistisk far. Båda är lika gamla - nio år - och föddes av en slump samma dag.

Berättelsen börjar när Brunos far, en nazistofficer, förflyttas och familjen lämnar det enorma huset där de bodde i Berlin och beger sig ut på landsbygden.

Pojkens familj bestod av fyra personer: Ralf (fadern), Elsa (modern), Gretel (den äldsta dottern) och Bruno (den yngste sonen).

Det nya, mindre trevåningshuset isolerades på en tom och obebodd plats, teoretiskt sett i Auschwitz, även om namnet Auschwitz aldrig nämns i texten.

Bruno, som alltid är naiv och ren i sin inställning, blir besviken över förändringen och frågar sin mor om faderns val:

"Vi har inte lyxen att hitta något", sa hans mor och öppnade lådan med de 64 pokaler som morfar och mormor hade gett henne i present när hon gifte sig med sin far. "Det finns människor som fattar alla beslut för vår räkning." Bruno visste inte vad hon menade med det och låtsades som om hans mor inte hade sagt något. "Jag tycker att det var en dålig idé", upprepade han. "Jag tycker attDet bästa vore att glömma det hela och bara åka hem. Vi kan betrakta det som en erfarenhet, tillade han, en fras som han nyligen lärt sig och som han var fast besluten att använda så ofta som möjligt."

Utsikten från Brunos nya rum var mot ett staket, där pojken kunde se ett antal personer i randiga uniformer, som han trodde var pyjamas.

Även om familjen inte visste om det så skedde pappans flytt av Ralf eftersom officeren skulle ta över koncentrationslägret.

Under en av sina promenader runt huset träffar Bruno Shmuel, en pojke som han knyter en stark vänskap till trots att de är åtskilda av ett staket.

Förhållandet blir allt starkare, Bruno finner i den judiska pojken sin enda vän i regionen och Shmuel finner i Bruno en möjlighet att fly från sin hemska verklighet.

Småningom upptäcker Bruno sin fars yrke och inser vad som händer runt hans hus.

En dag blir Shmuel desperat för att han inte får några nyheter från sin far och för att hjälpa pojken tar Bruno på sig en randig pyjamas och lyckas ta sig in i koncentrationslägret.

Utfallet av berättelsen är tragiskt: Bruno mördas tillsammans med Shmuel och alla andra judar som befann sig i lägret.

Brunos familj har inga nyheter från pojken och är förtvivlad, särskilt fadern som vet att han själv bär skulden för sonens död:

Fadern stannade i Haja-Vista ytterligare ett år efter det och det slutade med att han blev trakasserad av de andra soldaterna, som skrupellöst styrde och ställde upp. Varje natt sov han och tänkte på Bruno och när han vaknade tänkte han också på honom. En dag formulerade han en teori om vad som kunde ha hänt och gick återigen till den plats på staketet där kläderna hade hittats ett år tidigare.

Det var inget speciellt med den platsen, inget annorlunda, men sedan utforskade han lite och upptäckte att den nedre delen av staketet inte var lika fast i marken som de andra, och att staketet, när det lyftes upp, lämnade en lucka som var tillräckligt stor för att en liten person (som en pojke) skulle kunna krypa under den. Han tittade ut i fjärran och följde några steg.logiskt och när han gjorde det insåg han att hans ben inte fungerade som de skulle - som om de inte längre kunde hålla kroppen upprätt - och han hamnade på golvet, nästan i samma ställning som Bruno hade tillbringat sina eftermiddagar i ett år, fast utan att korsa benen under sig.

Det är poetiskt hur Ralf, när han återvänder till den plats där hans son tillbringade så mycket tid, sätter sig i samma position som pojken och känner det som pojken kände, och ser samma landskap från samma vinkel.

När han inser vad som har hänt, att det skadade staketet kunde släppa igenom en pojke, inser officeren att det gift som han dagligen sprutade ut mot offren i utrotningslägret har nått hans egen familj.

Ralf är medveten om att ingen attityd kan ge Bruno livet tillbaka och ger sig hän åt sorgen:

Några månader senare kom några soldater till Haja-Vista, och pappa beordrades att följa med dem, och han gick utan att klaga, han var glad över att följa med dem, för han brydde sig inte om vad de gjorde med honom nu.

Analys

Trots att författaren John Boyne tar sig an ett mycket tungt ämne har han förtjänsten att förmedla berättelsen ur barnens rena och naiva ögon, vilket mildrar ämnets svårighetsgrad.

Pojken i den randiga pyjamasen, som ursprungligen var tänkt att vara en barnbok, blev till slut en klassiker som förför de mest olika generationerna eftersom den tillåter flera olika nivåer av läsning och tolkning.

Även om det finns otaliga skildringar av krigets vardag skiljer sig denna berättelse från de andra just därför att den beskriver människans grymheter ur ett barns ögon.

Pojken i den randiga pyjamasen får oss att samtidigt tro på män och inte tro på dem.

Vi bevittnar det barbari som godkänts av den officiella nazistfadern, kylan hos ledningen för förintelselägret, men vi charmas också av Brunos uppfinningsrikedom, som bland lägrets offer bara ser människor som bär pyjamas med ränder.

Bruno uppfattar Shmuel som en jämlike, trots det staket som skiljer dem åt och deras helt olika levnadsförhållanden.

Även om deras vardag präglas av en närvarande familj och en bekväm ekonomisk situation - vilket är helt otänkbart för Shmuel - behandlar de varandra med jämlikhet, respekt och förståelse.

De två pojkarnas vänskap övervinner religiösa, sociala och politiska hinder.

I slutet av boken blandas två olika känslor.

Å ena sidan känner sig läsaren oskyldig till att bevittna grymheten och slutet för två barn som inte hade något att göra med konflikten mellan nationer, liv som togs och massakrerades i onödan.

Å andra sidan försöker författaren dämpa den förtvivlan som läsningen ger upphov till genom att betona att den berättade historien ägde rum för länge sedan och försäkra att den aldrig kommer att upprepas igen:

Så slutar historien om Bruno och hans familj. Allt detta hände naturligtvis för länge sedan och inget liknande kan någonsin hända igen.

Inte i vår tid.

Trots att han inte har judiska anor märker man att Boyne är angelägen om att återberätta historien så att den är närvarande och att omänskligheterna inte återkommer.

Vid sidan av författaren finns många andra författare, filmare och dramatiker vars etiska och politiska intresse är att minnas det förflutna för dem som inte själva har bevittnat det.

Det är värt att minnas klassiska litterära verk som Is This a Man? (av Primo Levi), den senaste The Girl Who Stole Books (av Markus Zusak), eller till och med filmer som Life Is Beautiful (av Benigni) eller Schindler's List (av Spielberg).

Pojken i den randiga pyjamasen är en annan gripande berättelse som sällar sig till de stora mästerverken i ett försök att hålla minnets låga brinnande och närvarande.

Om skapandet av boken

Pojken i den randiga pyjamasen blev en världsomspännande bestseller och har översatts till mer än tjugo länder. Kommersiellt sett har Boyne sålt hela 5 miljoner böcker.

När det gäller expertkritiker, Pojken i den randiga pyjamasen applåderades av de stora medierna.

"En underbar bok."

The Guardian

"Intensiv och störande [...] den kan bli en lika minnesvärd introduktion till ämnet som Anne Franks dagbok var på sin tid."

USA Today

"En bok som är så enkel och så välskriven att den gränsar till perfektion."

Irish Independent

Förutom att boken gladde kritikerna vann den två Irish Book Awards.

I Brasilien översattes verket av Augusto Pacheco Calil och lanserades i oktober 2007 av förlaget Companhia das Letras under etiketten Seguinte.

Omslaget till den brasilianska utgåvan av Pojken i den randiga pyjamasen .

I Portugal gjordes översättningen av Cecília Faria och Olívia Santos och boken publicerades av Edições Asa i januari 2008.

Omslaget till den portugisiska utgåvan av Pojken i den randiga pyjamasen.

I en intervju erkänner författaren, som varken är jude eller har någon koppling till judendomen, att han fick kännedom om Auschwitz först efter att boken publicerats.

Boyne säger också att han aldrig trodde att han skulle skriva en bok om Förintelsen:

"Jag började intressera mig för ämnet när jag var 15 år gammal och har läst många böcker under hela mitt liv, men jag visste inte att jag skulle skriva en roman (...)

Det var fantastiskt att hitta läsare för mitt arbete. Jag trodde aldrig att det [boken Pojken i den randiga pyjamasen ] var bättre än de andra, men jag har alltid trott att han skulle få en större publik, och han gav mig mycket frihet som författare."

Upptäck författaren John Boyne

John Boyne föddes på Irland den 30 april 1971 och studerade engelsk litteratur vid Trinity College i Dublin och kreativt skrivande vid University of East Anglia i Norwich.

Boyne ville alltid skriva professionellt och började skapa berättelser vid 19 års ålder, även om han inte lyckades publicera sin första bok förrän tio år senare. Författaren arbetade i många år som bokhandlare, från 25 till 32 års ålder.

När du publicerade Pojken i den randiga pyjamasen, John var 35 år gammal och hade redan publicerat tre romaner.

För närvarande har irländaren publicerat elva romaner för vuxna och tre barnböcker:

Romaner

• Tidens tjuv
• Kongressen för grova ryttare
• Crippen John Boyne
• Närmast anhörig
• Mytteri på båten
• Huset för särskilda ändamål
• Den absolutistiska
• Det här huset är hemsökt
• Ensamhetens historia
• Hjärtats osynliga raserier
• En stege till himlen

Barnböcker

• Pojken i den randiga pyjamasen
• Noah Barleywater springer iväg
• Det fruktansvärda som hände Barnaby Brocket
• Stanna där du är och åk sedan iväg
• Pojken på toppen av berget

Förutom att skriva skönlitteratur för vuxna och barn arbetar författaren också som litteraturkritiker för The Irish Times och sitter i juryn för Henerry Literary Awards. Hans verk har översatts till över femtio länder.

John skriver för närvarande och bor i Dublin.

John Boyne.

Film

Filmen "Pojken i den randiga pyjamasen", som regisserades av Miramax, släpptes den 12 december 2008. Inspelningen ägde rum mellan den 29 april och juli 2007.

Filmen, som spelade in över 12,5 miljoner dollar, är ett drama som är regisserat och anpassat av Mark Herman efter den bestseller som skrevs av John Boyne året innan.

En kuriositet: även om pojkens föräldrar i boken har namn (Ralf och Elsa) nämns de i filmen bara som far och mor.

Om produktionen av filmen säger bokens författare att det var glädjande att ha deltagit nära i processen att skapa långfilmen och berättade i en intervju:

"Jag arbetade mycket nära regissören Mark Herman och producenterna, vilket är ovanligt för många författare, men jag hade en positiv relation med teamet som gjorde filmen."

Huvudrollsinnehavare

• Asa Butterfield spelar Bruno;
• Vera Farmiga spelar mamman;
• David Thewlis spelar fadern;
• Jack Scanlon spelar Shmuell;
• Richard Johnson spelar morfar.

Släpvagn