7 av Emily Dickinsons bästa dikter analyserade och kommenterade

Emily Dickinson (1830 - 1886) var en amerikansk författare som bidrog till att definiera den moderna poesin och intog en framträdande plats i världslitteraturen.

Även om hon bara publicerade ett fåtal verk under sin livstid var hennes lyriska produktion omfattande och bröt mot de regler som gällde vid den tiden. Poeten kom med innovationer som påverkade många författare som kom senare och som bibehöll sin popularitet bland läsare genom tiderna.

Hans kompositioner behandlar universella teman som kärlek, livets och de mänskliga relationernas komplexitet samt dödens oundviklighet.

1. Jag är ingen

Jag är ingen! Vem är du?

Ingen - Och?

Så vi är ett par?

Säg inget! Du kan sprida det!

Så sorgligt - att vara - Någon!

Vad offentlig - Berömmelse -

Säg ditt namn - som grodan -

För Muddens själar!

Översättning av Augusto de Campos

I denna dikt samtalar jag-lyriken med en samtalspartner och bekräftar sin brist på social status. Redan i den första versen förklarar han att han är ingen, det vill säga att han i sin samtids ögon inte tycks spela någon roll.

För att bättre förstå det budskap som förmedlas är det nödvändigt att veta lite om författarens biografi. Även om Emily Dickinson blev berömd efter sin död hade hon få publikationer under sitt liv.

På så sätt var hon fortfarande långt ifrån en erkänd författare, utan sågs tvärtom som en märklig figur som levde isolerad, avlägsnat sig från sociala kretsar .

I "Jag är ingen" förklarar han att han föredrar anonymitet. Här påpekar det poetiska subjektet vad som är löjligt med kändisar som upprepar sitt eget namn som grodor. Med dessa ord förkastar han "det höga hjulet" och kritiserar ett samhälle som genomsyras av ego och fåfänga.

2. Att dö för dig var för lite

Att dö för dig var för lite.

Vilken grek som helst skulle ha gjort det.

Det är svårare att leva -

Detta är mitt erbjudande -

Att dö är ingenting, inte heller

Mer. Men det är viktigt att leva

Flera dödsfall - utan

Lättnaden av att vara död.

Översättning av Augusto de Campos

Vi står inför en komposition som behandlar två stora teman i den universella poesin: kärlek och död. I den första strofen förklarar subjektet att det skulle vara för lätt att dö för den person han älskar, något som har upprepats sedan den grekiska antiken.

Han säger att han kommer att visa hur han känner sig på ett annat sätt: leva för den älskade människans skull, Genom detta erbjudande förklarar jag-lyriken sig själv för någon och meddelar att han kommer att ägna sin tillvaro åt den passion som dominerar honom.

Denna idé förklaras i följande strof: Om döden skulle kunna vara synonymt med vila, framställs livet som en rad lidanden och hinder som han kommer att klara av bara för att vara nära den han älskar. Och det, ja, det skulle vara sann kärlek.

Enligt vissa biografiska berättelser hade Emily en romans med Susan Gilbert, hennes svägerska och barndomsvän. Föreningens förbjudna karaktär, i en tid då fördomarna var mycket mer rigida och kastrerande, kan ha bidragit till den negativa synen på kärlek, som alltid förknippades med ångest.

3. Jag kommer inte att leva förgäves

Jag lever inte förgäves, om jag kan

För att undvika att krossa ett hjärta,

Om jag kan lindra ett liv

Att lida eller lindra en smärta,

Eller hjälpa ex-bloody bird

Klättrar tillbaka till boet -

Jag kommer inte att leva förgäves.

Översättning av Aíla de Oliveira Gomes

I de mycket vackra verserna förklarar det poetiska subjektet sitt uppdrag på jorden, det som han anser vara den syftet med ditt liv Därför säger han att hans existens bara är meningsfull om han kan göra något gott för andra.

Att hjälpa andra människor, lindra deras smärta eller till och med hjälpa en fågel som fallit ur sitt bo är exempel på handlingar som ger ditt liv fyllighet.

För eu-lyrikerna innebär livet att göra gott på något sätt, även om det är små vänliga handlingar som ingen ser eller känner till. Annars är det bara slöseri med tid, "förgäves".

4. ett ord dör

Ett ord dör

När det talas

Någon sa.

Jag säger att hon är född

Exakt

Den dagen.

Översättning av Idelma Ribeiro Faria

Dikten handlar om själva kommunikationen och försöker motverka en allmän uppfattning och understryka ordens betydelse. Enligt verserna dör orden inte efter att de har sagts.

Tvärtom hävdar subjektet att detta är det ögonblick då de föds. Tal och skrift uppstår på så sätt, som en ny början Här är ordet något som kan förändra, som kan starta en ny verklighet.

Om vi vill gå längre kan vi säga att han ser poesin på samma sätt: en impuls till liv, skapande och återuppfinning.

5. detta, mitt brev till världen

Detta är mitt brev till världen,

som aldrig skrev till mig -

Enkla nya saker som naturen

Det var en ömtålig ädelhet.

Ditt meddelande, jag litar på dig

De händer som jag aldrig kommer att se -

På grund av henne - mitt folk -

Döm mig med vänlighet

Översättning av Aíla de Oliveira Gomes

De första verserna förmedlar en känsla av isolering och ensamhet hos subjektet, som känner sig olämplig i förhållande till de andra. Trots att han talar till världen hävdar han att han aldrig har fått något svar.

Genom sin poesi beslutar hon sig för att skriva ett brev för eftervärlden. Vi kan se kompositionen som ett vittnesbörd om författaren, som kommer att överleva långt efter hennes bortgång.

Den eu-lyriker som tror att hans ord innehåller den visdom som han fått genom kontakt med naturen, anser dem därför vara ömma och ädla.

Med dessa verser vill han förmedla en budskap till sina framtida läsare. Han är medveten om att han inte kommer att möta dem, men han vet också att det han skriver kommer att bli föremål för bedömningar och åsikter.

6. hjärnan

Hjärnan - den är bredare än himlen -

För - lägg dem sida vid sida -

Den ena eller den andra kommer att innehålla

Enkelt - och du också

Hjärnan är djupare än havet -

För - betrakta dem - Blue och Blue -

Den ena kommer att absorberas av den andra -

Hur svampar - till vatten - gör -

Hjärnan är bara Guds vikt -

För - Väg dem - Gräs till gräs -

Och de kommer bara att skilja sig åt - och det kommer att ske -

Hur stavelsen i ljudet -

Översättning av Cecilia Rego Pinheiro

Emily Dickinsons mästerliga komposition är en beröm för den mänskliga förmågan av vår potential för kunskap och fantasi.

Med hjälp av vårt sinne kan vi förstå till och med himlarnas vidd och oceanernas djup. Verserna antyder att det inte finns några gränser för vad den mänskliga hjärnan kan åstadkomma.

På detta sätt tycks människan, som en möjlig skapare och omvandlare av verkligheten, närma sig det gudomliga.

7. Jag gömmer mig i min blomma

Jag gömmer mig i min blomma,

Så det, som förtvinar i ditt kärl,

du, omedveten, söker mig -

Nästan en ensamhet.

Översättning av Jorge de Sena

I verserna kan vi än en gång se föreningen mellan kärlek och lidande. Genom att skapa en enkel och nästan barnslig metafor skapar eu-lyrikern är som en blomma som vissnar Han förlorar sin styrka i sin älskades vas.

Genom att associera sina känslor med naturens element finner han ett sätt att uttrycka den sorg han känner över främlingskapet och likgiltigheten. Eftersom han inte kan kommunicera sin smärta direkt väntar han på att den andra ska reparera den, han håller en passiv attityd.

Han är helt och hållet hänförd till passionen och väntar på ömsesidighet, nästan som om han skulle avstå från sig själv.